Min helg har gårt i värkens tecken..

Värkarna forsatte hela dagen i går, men nådde sin topp på kvällen.

Försökte vila, försökte gå av och till hemma och det sista va det som kändes skönast när värkarna var som värst och kunna hänga över köks bordet och ands igen varje värk medan manen masseras min rygg.

Man kan värkligen se på honom att han känner sig väldigt hjälplös när värkarna kommer så tätt och jag har så ont, men han är ett fantastiskt stöd i allt! 

Försökte härda ut så länge jag kunde, men började bara bli mer och mer trött, inte sovit på över 24 timmar och började bli lite smått galen i huvudet.

Det va som hela min kropp ville sova men huvudet va helt klar vaken och på gång..

Vid 11 ringde jag in till förlossningen lite smått desperat över att få sova och att få värkarna att lugna ner sig.

Fick prata med en underbar sköterska som tyckte vi skulle komma in och se om jag öppnat mig något mer och hur regelbundna värkarna va,  fick även höra att om jag inte öppnat mig mer skulle jag få med mig en så kallad "sömn dos" hem så jag kunde sova.

Kom in och så öppnade bara någon dörren men ingen tog emot oss, vi stog där i korridoren en bra stund, jag hade svårt att stå still pga värkarna så manen knakade på en dörr där några satt, sa att någon öppnat men ingen kom, satt två sköterskor där och suckade mest att vi frågade. Gå och vänta så kommer någon snart sa dom.. Jaha okej visst gör vi som dom sa efter ca 10 min kommer en av dom två sköterskorna och ber oss följa med, jag vart tvungen att stanna upp under vägen för att jag fick en värk och hon verkade mest irreterad över att vi inte kom fram tillräckligt snabbt.

Kom in på rummet och ja berättade att jag hade haft det väldigt jobbigt dom två senaste dagarna, jaja sa hon så är det i bland, satte dit stg och gick.. 

Jaha?! Ska vi ligga här länge vad ska dom göra sen?! Kände mig mest inkastad, men låg snällt där, värkarna kom ganska tätt och hade även ökat i karaktaärern. Efter ca 40 min kommer hon in och säger" jaha nu ska vi gör en undersökning" jaha? Okej sa jag, frågade hur allt såg ut på kurvan och då svarar hon att bebis mår bra inget mer. Gör undersökningen och det visar att jag inte öppnat mig mer... Ja nä då kan jag inte göra något mer säger hon åk hem, det lugnar sig nog om några dagar eller så får du ha det så några veckor.. 

Blir ju ledsen och förvirrad vadå ska jag ha så här ont i flera veckor? Känner att jag inte alls har något förtroende för henne utan frågar bara lite snabbt om "sömn dosen" som sköterskan nämt i telefonen, ja jo visst kan jag kolla upp det.. Hon kommer in med en påse tabletter säger att dom ska jag ta direkt när jag kommer hem  och sen går hon.

Visst jag kan förstå att dom kanske har mycket att göra,men dom tidigare gånger vi har vart inne har vi blivit tagna på största Alvar och dom har verkligen lyssnat på oss, men nu kände jag bara att hon ville bli av med oss fortast möjliga och att vi mest var till besvär..

Så åkte hem med äckel värkar och tog alla tabletter, muskelavslappnande och sömntabletter, fick äntligen sova 5 timmar vilket va helt underbart! 

Nu under dagen har värkarna vart ganska lugna, men nu har dom börjat öka igen så försöker bara andas och ta det lugnt och ta varje timma som den kommer. Ska ringa min bm i veckan och höra vad jag kan göra om det forsätter i samma takt, orkar inte verken psykisk eller fyskit mycket längre.. Ja ett gnäll inlägg blev det men hoppas ni förstår.