Jag och manen satt och pratade lite igår, vi kom in på att tänk OM vi inte lyckas med Ivf, tänk om vår dröm om ett litet barn aldrig blir sann...

Usch bara jag skriver det här så får jag en stor klump i halsen och tårar i ögonen.

Känns så fel att man ska behöva kämpa så hårt för nått som kändes så självklart.

Tänker på alla år när man var yngre som man fick höra att det va bäst att man "skyddade" sig så man inte blev gravid, och dom gångerna man slarvat lite med P-pillret och vart orolig över att blivit gravid.

Tänk om någon istället hade sagt till mig att tänk på att sluta med P-piller i tid och att det faktiskt inte bara händer att man blir gravid över en natt för alla. Nu är ju inte jag super gammal (27) men känner  ändå att tiden tickar. 

Jaja mycket tankar och längtan är det i mitt huvud just nu...