Fick komma in och göra stg där dom såg att jag hade regelbundna värkar, så vart snabbt överflyttad till ett förlossnings rum, och då steg pulsen rejält, men Gud är det dags nu?! Blev undersökt och jag hade inte öppnat mig nått mer :( men pratade med barnmorskan och sa att jag hade det riktigt jobbigt och att jag inte har mycket ork kvar! Och vilken skillnad på bemötande mot dom andra gångerna! 

Hon sa att hon såg på mig att jag inte mådde bra och gick och pratade med läkaren, hon ville att jag skulle bli inlagd och få en ordentlig sömndos så jag kunde hämta lite krafter och sen se vart det tog vägen. Läkaren va helt med på vad barnmorskan tyckte men det va bara ett problem det va full på Danderyd så dom började ringa runt till Sthlms andra förlossningar och då kom chocken alla sthlms förlossningar var överfulla.. Så efter som det inte var någon risk att jag skulle föda där och då så valde dom att inte skicka mig till något sjukhus längre bort, vilket jag också var glad för! Men fick en tid till spec mvc dagen där på för att göra nytt ctg och undersökning. 

Kom dit vid kl 2 och ctgt visade forfarande starka regelbundna värkar.. Väntade på läkaren och fick träffa en läkare som verkligen lyssnade på vad jag kände. Så efter en undersökning som visade att jag fordrande inte öppnat mig mer ville hon precis som läkaren dagen innan lägga in mig, så fick vänta medan hon kollade om det fanns plats. Och jag hade tur så fick komma till bb avdelningen. Så tanken var att ge mig en ordentlig sov dos och sen bricanyl spruta för att lugna värkarna och sen se om det ville lägga sig helt. Så kom upp på avdelningen och fick ett jätte fint rum där även manen fick stanna om han ville, men vi resonerade så att det va bättre att han åkte hem så han kunde jobba i dag. 

Fick massa tabletter och sköterskan sa att nu borde jag få sova ordentligt i natt.. Somnade och sov ca 2 timmar och vaknar av att värkarna är ännu värre än innan, ringer på klockan och sköterskan kommer in och väljer att rådfråga läkaren vad vi ska göra, öppnat mig ca 1/2 cm till. Läkaren säger att nu ger vi inget mer för att dämpa värkarna utan nu får kroppen göra sitt.. Så sköterskan frågar om jag har någon respektive som kanske vill komma in, kl är då 3 på natten och den där skrämmande verklighets känslan slår till igen.. Ringer manen och säger att det inte blir något jobb för honom idag utan han får komma in vid 9.

Vid kl 11 får jag träffa en läkare som ska göra en ny undersökning och där visar det sig att det inte hänt nått mer :( hon säger att vi kanske ska forsätta ge medecin för att dämpa värkarna, helt tvärtemot vad dom sagt på natten.. 

Berättar hur jag känner och säger att jag orkar inte det här mer.. Hon försöker säga att vi kanske kan vänta 1 vecka till med igångsättnig (är i morgon i vecka 37+0) Jag bryet ihop och förklara att jag förstår att det är helt klart bäst för bebis att han får stanna så länge som möjligt men jag vet att jag kommer vara ett nervrak innan dess. Hon går och rådfrågar en annan läkare och kommer strax in till oss på rummet, hon berättar att den andra läkaren tyckte precis som mig att man får se till mammans hälsa och att bebis faktist är klar nu, men det va full på förlossningen i dag så i morgon ska vi ner för att bli igångsatt! 

Men nu precis när jag skriver så har dom tagit nytt ctg och ringt förlossningen som vill att vi kommer och sover där ber pga alla värkar jag har. Så nu är vi ner på förlossningen och bara vänta tills morgon dagen är här..

Men nu börjar verkligheten komma ikapp, manen åkte precis hem för att hämta leons bb väska och babyskydd ville inte ta med sånt innan vi visste vad som skulle hända. Just nu är jag rädd, glad, orolig och förväntansfull ja en salig blandning. Så nästa gång jag skriver har vi förhoppningsvis en liten bebis på utsidan av magen :)