I natt sov jag jätte dåligt vilket ledde till att jag va jätte trött hela dagen, känts som jag har haft bomull i hjärnan. 

Så jag längtar tills det blir helg och man slipper gå upp kl 5 på morgonen ;)

I helgen ska jag till min syster som bor med sin familj i en annan stad. Hon fick sitt andra barn för 9 veckor sen så ska dit och gosa lite bebis men även kramas med den stora ( 5 år) vi ska även överraska henne med möhippa då hon gifter sig den 24 maj! 

Det ska bli riktigt roligt att komma bort och försöka få bort alla jobbiga tankar som snurrar i mitt huvud.

Jag har bara ett problem under helgen, vi ska nämligen ta henne till ett spa och bl.a. Bada bubbel bad men dom har sagt till mig på ivf kliniken att jag inte får bada :( så vet inte riktigt hur roligt det kommer bli att sitta vid sidan av och sen vad jag ska ha för ursäkt att jag inte kan bada och inte dricka alkohol. Känner att jag inte orkar berätta som det är ännu.

Min kompis kom på att jag kan säga att jag har fått tillbaka urinvägsinfetionen igenfrys då får man ju inte bada och äter man  penecelin ska man ju undvika alkohol.

Hoppas de kommer bli bra i slutändan, det är hennes dag och hon som ska bli uppmärksammad så att jag får "stå över" lite är inte hela världen. 

En annan sak som jag funderat på några dagar är att jag kanske är extra känslig just nu, bl.a. Med hormonerna men också den känslomässiga biten. Jag träffade en väldigt nära vän i veckan för att fika ( hon vet om att vi precis gjort ivf ) jag bestämde att jag ville berätta att behandlingen va slut för denna gång och att vi i fredags fick till backa vår lilla pärla. Jag hade väntat mig att hon kanske skulle bli lite glad för vår skull, att vi hade kommit en bit på vägen kanske en kram, ett grattis eller säga att det va roligt, men nej inget sånt.... Jag sa att det nu " bodde" någon i min mage och att jag hoppas på att den vill stanna där i 9 månader, till svar får jag med lite till gjord röst "jaha bor det någon i din mage" sen började hon prata om något helt annat. Nu vet jag inte om det är jag som är extra känslig eller inte, jag tror inte och vill inte att dom vänner jag berättar det för ska hoppa jämnfota eller bli överlyckliga men kanske ett litet leende eller liknande skulle vara roligt.

Jag vet ju själv hur jag skulle reagera.