Känns som ett litet del mål, men mitt nästa delmål är vecka 30 känns som man har kommit en bra bit på väg då! 

Igår så började dagen som vanligt nästan, fast jag kände inte några sparkar från Alfons i magen, och inte gjort det på hela dagen innan heller...

Tänkte att han säkert skulle sparka under dagen så jag åkte på förändra kursen vi var inbokade på.

En mycket bra och lärorik kurs! 

Men när vi suttit där i nästan två timmar så hade han forfarande inte sparkat, sa till manen att jag kände mig orolig men han lugnade mig och sa att han ligger säker bara konstigt.

Dagen gick och Inga sparkar och sen hade jag en heldel sammandragningar och dessutom mer on vid äggledaren.

På kvällen så valde jag att stilla min oroar genom att ringa till förlossningen, tänkte att jag säkert skulle få ett lugnande svar att det inte var någon fara och att jag kunde stanna hemma.

Men riktigt så blev det inte.

Dom ville att jag kom in så snabbt som möjligt för att se att bebis mådde bra.

Åkte in och fick träffa en super gullig barnmorska som först skulle lyssna på hjärtat och sen skulle vi få träffa läkaren.

Hon började lyssna med en sån där trat på magen men sa att hon inte hörde något och ville koppla upp mig för att få en längre frekvens inspelad.

Men där och då så stannade mitt hjärta, hon hittar inte Alfons hjärtslag, dom minutrarna kändes som timmar. Hon reser sig och säger att hon måste hämta läkaren direkt som måste göra ett ul för att se om man kan se hans hjärta slå.

I mitt huvud for 1000 tankar och jag var helt övertygad om att dom skulle säga att han inte levde.

Läkaren kommer in och gör ett ul och eftet några sekunder ser vi Alfons lilla hjärta slå såååå fint! 

Hon mäter foster vatten osv och allt såg så fint ut, han låg lite tokigt så troligt vis därför jag inte känt honom.

Sen när jag väl var inne så hade sammandragningarna slutat, troligt vis vart dom värre av att jag vart stressad.

Så nu ska jag bara var uppmärksam på att jag känner honom varje dag annat så  ska jag ringa in och får komma på fler undersökningar.

Men idag har han sparkat lite då och då fast inte lika hårt som vanligt..

Ja så nu har vi prövat på att vara på förlossningen och det var bara en posetiv upplevelse! 

En helt annan än när man åkt till gynakuten tidigare, här kändes man välkommen och verkligen tagen på alvar.

Men nu så tycker vi att Alfons får höra sig hörd varje dag och stanna där till mars!